johannafrisk

Jag sitter och äter frukost, Vilja och Jocke ligger och sover och jag ska snart åka in till Vingåker och gå på begravning.
Första gången som jag åker ifrån Vilja, men det ska nog gå bra. Hon har ju världens bästa pappa som tar hand om henne ❤

Vi är helt nyvakna här på Ekebergsvägen. Vilja kunde inte komma till ro förrän 02.45 utan bara låg och gnällde och inget passade. Så idag fick vi lov att sova såhär länge. Fröken äter och jag ska försöka mig på att duscha och tvätta håret. Brukar gå bra. Vid 14.30 kommer Linda och Agnes och då åker vi ut till Emma i Odensbacken som bjuder på tacos. Vi ska stanna till vid Jacobsons möbler också, älskar den affären.

Tror Vilja kommer vara rätt trött idag då hon va vaken från kl 17 till 02.45 och bara sov två korta stunder på kanske 20 minuter var.
Nej, duschen var det.

Jag måste bara visa en bild där hon ler. Kvalitén är kass för kameran hittade inte fokus och att hinna fånga hennes leende är inte lätt. Men jag lyckades nästan!

Inatt har Vilja verkligen hängt på mig hela natten. Eller hon har hängt vid maten. Hon har inprincip vaknat så fort hon tappat taget. Imorse bajsade hon även ner hela min mage, armar, sig själv och täcket. Men nu är vi rena och redo för en ny dag!
Jag gillar vädret idag, första dagen som det snöar ordentligt. Lite mer minusgrader på det här så kanske det får stanna också, hoppas.

Härligt att hon kan underhålla sig själv i babysittern! En liten sund i alla fall :)

Vi ligger faktiskt fortfarande kvar i sängen och Vilja sover bredvid mig. Jag kollar på tv och funderar på vad jag ska göra för mat.

Helgen var bra, i fredags var Sanna, Robin, Max, Malin, Rickard, Ludde och Vera här. I lördags var vi inne hos mamma på jobbet för att hjälpa till med att städa och rensa en massa saker. På kvällen var Jocke på hockeyfest och vi var hos Frida och Tobbe. Igår va vi alla tre på julmarknad i Forssjö, fick mat hos Monica och Bengt och på kvällen lagade vi tacos hos Frida och Tobbe.

Idag ska vi åka hem till Bengts mamma på fika. Men först ska jag duscha och laga mat.


Vilja sover gott hos sin farmor.

Nu måste jag snart fixa till mitt hår. Har det i toffs nästan gämt och det är så tråkigt. Har inte klippt eller färgat det på typ 13 månader. Men nu ska jag försöka få en tid innan jul så man känner sig lite fin. Det är jag värd tycker jag!

Här har ni en arg tös, till och med söt när hon är förbannad.

Igår bakades det här hemma. Det blev saffransbullar med mandelmassa och oj så goda dem blev! Nästa gång ska jag nog slänga i lite russin också. Gjorde dessa förra året och insåg glatt för några veckor sedan att jag minsann sparade receptet. Det senaste året så har jag varit expert på att hitta bra recept på internet och sen låta bli att spara det. Skärpning på den fronten. Men denna gång hade jag till och med skrivit ner det för hand. Har en recept bok sedan kanske fem år tillbaka med alla mina favoriter som mamma brukade baka och nya som jag hittat i tidningar och så. Jag skulle nog bli riktigt ledsen om den försvann.

Bullarna blev i alla fall kanon goda och blev även godkända utav Jocke. Vilja fick inte smaka.

Jag har ännu inte tagit bort alla gravid appar från mobilen, på något konstigt vis så tar det emot att göra det. Jag har följt dem varje vecka i åtta månader och varit så nyfiken på vad som händer hela tiden. Men det kanske är dags att släppa taget nu.. Eller?

Igår blev våran tjej en månad gammal och gav oss även sitt första leende. Hjärtat smälte kan jag lova.

Tiden springer iväg och det känns så härligt ❤

Allt började på fredags morgonen kl 05.30. Jag vaknade av att jag hade mensvärk (som visade sig vara riktiga värkar) som höll i sig längre än vanligt (en värk håller i sig som längst i en minut) men somnade sedan om för att vakna kl 06 och sedan 06.30. Då gick jag upp för att äta några mackor och ta två Alvedon. Jocke åkte till jobbet och jag gick och la mig.

Jag sov till 11.30 och då var värkarna helt borta. Ringde Jockes mamma för att rådfråga lite om jag kunde få igång det igen och hon rekommenderade en lång och snabb promenad. Så när Jocke kom hem vid 14.30 tiden så tog vi en snabb promenad på tre kilometer och jag började känna av värkarna lite smått igen.

När vi kom hem så åkte vi in till stan direkt för Hampus och Pernilla behövde flytthjälp och jag ville hålla igång. Grabbarna bar, Pernilla packade och jag gjorde väl inte så mycket. Runt kl 18 så började värkarna göra ondare och jag började klocka dem och det visade sig att det var åtta minuter mellan dem ungefär.  När klockan var 19 så var det åtta till sex minuter mellan värkarna så då köpte vi pizza och åkte hem. Här åt vi och sen tog jag ett varmt bad för att få kroppen att slappna av lite. Jag hade ingen aning om när man skulle ringa in till förlossningen och drog mig länge för att jag inte trodde att det var dags. Fick för min att jag inte hade tillräckligt ont för att få komma in.

Kl 21.30 ringde jag i alla fall. Hon på förlossningen gav två alternativ och det var att antingen skulle jag försöka sova (men sa att det nog inte skulle gå) här hemma och komma in på lördag morgonen då vi hade tid för igångsättning eller så skulle vi få komma in så jag kunde få något där som skulle hjälpa min att sova där i ett rum på BB.

Efter mycket velande så bestämde vi oss för att åka in. Vi packade ihop alla saker i lugn och ro och åkte iväg vid 22.15. Jocke körde väldigt lugnt och mellan värkarna (som kom med sex minuters mellanrum) så skickade jag iväg sms till våra familjer där vi skrev att vi var på väg in och att vi skulle höra av oss när allt var klart. När värkarna kom så fick jag försöka koncentrera mig på att andas och kunde inte riktigt prata samtidigt. Men det gick fortfarande bra och jag kunde hantera det.

I Eskilstuna så stannade vi på den gamla Shell/7-eleven macken och köpte frukt och smoothies.

Vi parkerade i parkeringshuset och gick bort med alla väskorna till förlossningen. Där fick vi plinga på och jag frågade om vi fick komma in för att föda barn. Och jodå, det fick vi minsann.

Nu var klockan 23.36 och vi fick ett undersökningsrum och jag blev inskriven. Där satte dem två elektroder på magen för att kolla hur ofta värkarna kom och vad bebisen hade för puls. Efter en halvtimme kom hon in igen och kollade hur allt såg ut. Nu var det ungefär fem-sex minuter mellan värkarna och hon trodde att vi skulle få ett rum på BB så jag kunde vila upp mig lite för hon trodde att det var ett tag kvar innan jag behövde bli inlagd på förlossningen. Hon undersökte mig för att se om jag hade öppnat mig något och jag var öppen hela fem centimeter!! Hon blev nog smått förvånad och jag vart så lättad. Det betydde alltså att det bara var hälften kvar nu.

Nu skulle vi få ett rum på förlossningen och hon frågade om jag ville ha lavemang innan och jag svarade att det nog kunde vara trevligt. Det var ju inte det skönaste jag gjort, lite smått obehagligt men gick så bra så.

Kl 00.45 fick vi ett rum på förlossningsavdelningen och dem satte dit elektroder på magen igen.

Jag förklarade att jag absolut skulle ha epidural när det var dags för det men fick till svar att man sätter epidural när man är öppen fem-sex centimeter och att jag inte verkade så påverkad av värkarna att jag skulle behöva det. Hon trodde jag skulle klara av det med enbart lustgas.

Jag skulle försöka sova lite och Jocke la sig på golvet (han blev erbjuden en saccosäck men ville inte ha någon) och sov i en timme. 

 

Kl 02 så började det göra rätt så ont och värkarna kom tätare så jag ringde på personalen och fick lustgas. Det var en rätt så häftig men snurrig upplevelse. Var lite dålig på att börja andas i den innan värken kom men det gick helt okej. 

Påverkad av lustgasen

Kl 03 så kom dem in och satte dit en infart (nål) på mig och undersökte för att se om jag öppnat mig något mer. Nu var jag 7-8 cm öppen. Hon frågade mig om jag ville känna efter där nere, för nu kunde man känna huvudet klart och tydligt men var inte alls så sugen på det. Då sa Jocke: ”älskling, är det säkert att du inte vill känna” och fick då till svar ”Ja det är jag! Men du kan köra upp ett finger och känna om du vill!” Det var lugnt sa han. Haha!

Kl 04.50 gjorde det riktigt ont och började trycka neråt (känns som att man är riktigt bajsnödig) och jag vred mig i sängen av smärta. Tyckte nog att det kändes väldigt mycket i svanken och jag krampade tag i Jockes händer när värkarna kom. Har för mig att det var två minuter mellan värkarna nu. Barnmorskan kom in och Jocke sa åt henne att ta hål på vattnet nu. Det gjorde hon och det gjorde inte ont men kändes lite obehagligt, som att något sprack sönder i magen och rann ut (vilket var precis vad som skedde).

När värkarna kom så har jag för mig att jag skrek att det gjorde ont och grät hysteriskt. Men har fått höra att jag var rätt tyst av mig. Skrek gjorde jag, men väldigt tyst och i syrgasmasken och då kanske det inte låter så mycket och grät, det gjorde jag.

Kl 05.45 var jag helt öppen och då var det dags att börja krysta. Har för mig att det var två kvinnor där inne med oss då. Kommer ihåg att barnmorskan fällde upp dem här hållarna som man kan ha fötterna på och då tänkte jag att ”nu är det verkligen dags, nu gäller det att ta i”. När värken kom så skulle jag ta tag i knävecken, dra benen mot mig, lägga hakan i bröstet och ta i allt vad jag kunde. Barnmorskan sitter då och säger ”och så tar du i nu! Lite till! Och så lite till kan du!” När jag trodde att jag tog i så att jag höll på att tuppa av så kunde jag konstigt nog ta i lite till. Det kändes så häftigt! Under en värk så krystade jag tre gånger och sen väntade jag in nästa värk och gjorde likadant. Krystade, hämtade snabbt ny luft, krystade, hämtade ny luft och krystade en sista gång innan värken var slut.

Efter ett tag så sa dem att dem behövde ha in en läkare för att bebisens puls var så svag. Dem satte en liten elektrod på hennes huvud när hon var på väg ut för att kunna se pulsen mer exakt och då såg dem att hon hade väldigt svag puls som låg på 60 och som inte steg efter värkarna och då blev det lite bråttom att få ut henne. En tjej hjälpte mig genom att krycka allt vad hon hade på magen och det gjorde förbannat ont.

I slutet på en krystvärk så kom huvudet ut och då gjorde det så otroligt ont. Det spände och det kändes som att jag skulle gå sönder. Var tvungen att vänta på nästa krystvärk för jag hade i bakhuvudet att om jag skulle ta i och krysta när jag inte hade en värk så skulle jag spricka. Och det ville jag inte. Jocke var så snäll som hejade och sa att nu var det inte långt kvar och jag bad honom bara att hålla käften för att det gjorde så himla ont. När sista värken kom så sa det bara ”slurp” så var hon ute. Kl 06.01.

Hon var väldigt blek så dem klippte snabbt navelsträngen och sprang iväg med henne till läkare som stod utanför och väntade. Jag blev aldrig orolig för jag såg att hon hostade lite när hon kom ut men Jocke frågade vart hon tog vägen och precis då kom dem tillbaka med henne och la henne på bröstet. 

 

 

Känslan just där och då går inte att beskriva, det kändes så himla konstigt men samtidigt så självklart att det var hon som hade legat i min mage. Vår fina dotter. Helt skrynklig och så underbart fin. Lyckan går inte att beskriva och jag kan personligen känna att en förlossning är det häftigaste man någonsin kan uppleva och jag skulle absolut kunna göra om det. Flera gånger.

Vi är så lyckligt lottade som fick en frisk liten flicka. Med tio fingrar, tio tår och helt perfekt.

Vi älskar dig Vilja. Vår lilla sötnos.

Det var såklart en tv i det stora paketet. Jocke har köpt en ny och det blev riktigt bra. Den gamla har vi nu i sovrummet. Nu ska vi bara hitta en fin tvbänk som man kan sätta upp på väggen, men det är det inte brott med.

Känslan som går genom kroppen när hon somnar på mitt bröst och bara myser. Länge ❤

Gårdagen var det full fart på hela dan! Först till BVC för att väga Vilja som nu väger 4120 gr. Sen lunch med Emma och Viktor, förbi mamma på jobbet så hon fick pussa lite på Vilja, hem till farmor, sen hem till kusin Jessica för att gratta, få smörgåstårta och visa upp våran skatt och sen hem för att få besök av Marre och Mattias.

Nu ska jag laga lite mat. Jocke håller på att öppnar ett STORT paket...
Vad tror ni det kan vara?

Jag är så trött på min tråkiga design här på bloggen. Ska nog införa mer färger, roligare banner och bättre upplägg.
Ska nog ta hjälp av Jockes kompis Jimmy som pluggar till någon app utvecklare och gör hemsidor. Annars kanske min lillebror kan?
Ska klura ut hur jag vill att den ska se ut i alla fall. Nu är den inte så mycket JAG, utan mer grå och trist.
Någon som har något förslag på en bra sida/blogg som ger en massa tips på hur man gör om sin blogg? Alla dessa koder är ju en djungel..

Puss!

Nu är vi äntligen på benen igen och alla tre mår kanon igen. Vilja har varit rätt dålig i magen men har sluppit febern som gav sig på mig istället.

Förra torsdagen var vi till BVC och hon vägde då 3800 och var 53 cm lång. Hon växer så det knakar! Imorgon ska vi dit igen och kika hur mycket hon väger nu. Spännande!

Jag har ringt min älskade pappa och grattat honom på fars dag. Har inte möjlighet att hälsa på honom då Jocke är magsjuk och jag börjar känna mig lite hängig. Hoppas lill fisen här hemma kommer undan i alla fall. Men än så länge verkar hon pigg och matglad. Tur det!
Nu är det snart Solsidan som jag tänkte se sen blir det nog en tidig kväll.

Vilja verkar gilla att hänga på sin pappas arm ❤

Jag måste ju såklart tacka för alla gratulationer vi fått och fortsätter få ❤

Tiden går så fort och snart är hon tre veckor våran lilla tjej ❤

Vilja äter, så varför inte uppdatera här när jag ändå inte kan göra annat än att bara ligga.
Jag lyckades duscha och tvätta håret i förrgår! Gick galant faktiskt, jag bäddade ner henne i badbaljan med täcke och filtar sen låg hon där och kikade runt när jag duschade.
Igår la jag ner henne i sängen där nere, började plocka lite, drog fram dammsugaren och kollar om hon reagerar något när jag sätter igång den. Hon reagerar genom att somna. Haha, skönt!

Det blir mycket skriverier om Vilja nu men det får ni nog tyvärr stå ut med. Håller på att skriva ihop förlossningsberättelsen också, så den kommer snart.

Nu har fröken ätit klart så vi ska somna om här igen.

Igår/inatt skrek Vilja nästan konstant från 22-02.30. Vi höll på att bli galna. Jag hade migrän och ni som någon gång haft det vet att höga ljud inte hjälper direkt.. Så Jocke fick gå runt med henne och försöka lugna ner henne med nappen, för bröstet dög inte heller. När klockan var 2 så provade vi bröstet igen och då var hon så utmattad att hon till slut slappnade av och somnade.
Nu försöker jag få henne att somna här så jag kan duscha och tvätta håret. Vi får se hur det går.

Puss

I helgen har det verkligen varit fullt upp. En massa nya intryck och nya människor. Vi märker att Vilja är uppe i varv och har svårt att slappna av när vi kommer hem, så nu blir det några lugna dagar med mycket vila hemma tror jag nog.
Jocke började jobba idag och det känns inte så jätte kul, tråkigt att inte ha honom hemma, men det är väl en vanesak.

Igår var vi på Katrineholmsmässan och vi tyckte väl inte att det var så jätte mycket att se. Ett tag ville inte Vilja ligga i vagnen så jag bar henne på axeln och jäklar vad många "snälla" blickar jag fick och vad många som kom fram och ville titta. Det blev lite jobbigt när människor jag aldrig sett ville pilla, vet ju inte om dem är sjuka eller så.. Men det gick rätt så bra. Eva-Lott Långberg som kom trea i Sveriges mästerkock 2012 kom till och med fram och började prata med mig och sa hur söt Vilja är. Det var lite kul!

Nu ska jag lägga mig till rätta och sova några timmar till, tror fröken är mätt här för hon håller på att somna.

Vilken härlig natt vi haft! Dem senaste nätterna har Vilja vaknat väldigt ofta och velat ligga nära nära och bara velat haft bröstet i munnen utan att äta. Hon snuttar lite och somnar och vaknar så fort jag flyttar på mig. Men inatt så sov hon från kl 01.30 till 07.30 utan att hon ville han mat. Hon vaknade till vid 05 tiden men hungrig eller snuttig, det var hon ej. Utan somnade bara snabbt om.

Vi har försökt ge henne napp men dem har varit för stora och hon har nästan fått kväljningar. Men igår så hittade jag en mindre napp på Apoteket och den gillar hon. Så skönt att hon kan ligga hos Jocke och att han kan trösta med nappen.
Hon har lite svårt att få den att vara kvar i munnen så hon håller handen framför. Rätt gulligt.

Jag kollar på uppfinnarna som går på fyran. Har inte sett så mycket ännu men det jag undrar är: varför finns det inte handbroms på barnvagnarna? Tycker själv att det är lite obehagligt att gå i en nedförsbacke utan att kunna bromsa upp vagnen lite samtidigt, som med en cykel. Eller finns det redan? Vore riktigt smidigt i alla fall!

Vi visste ju sedan innan att vi skulle få en tjej och vi har haft några namn som vi gillar. Bland annat Nora, Ebba, Tova, Tyra och Alice såklart, som vi alltid har kallat henne.
Två dagar innan förlossningen så kom jag på namnet Vilja och fastnade för det på en gång! Jocke tyckte också om det så när hon var född så tog det ett par timmar innan vi började prata om namnet. Men när vi väl började prata om vad hon skulle heta så tyckte nog båda att det såg ut som en liten Vilja och jag är så glad över att hon inte såg ut som en Alice. Känns som att det är ett lite för vanligt namn. Det blev i alla fall Vilja och både jag och Jocke har många gånger glömt bort vad hon heter och jag har kallat henne för Alice en gång. Men nu börjar det fastna och vi är väldigt nöjda med det slutgiltiga namnet. Det är väldigt många som tycket det är fint och det är ju kul.
Matilda har hon fått från mig då jag heter Matilda Johanna.