johannafrisk

Dem senaste två veckorna har jag fått höra en hel del konstiga kommentarer från människor jag känner och inte känner.
En tant tyckte det var hemskt av mig att åka till Ikea på bf dagen, många tror att jag inte längre kör bil, en tjej förstod inte hur jag vågade gå ut och äta när det kunde hända när som.

Är det meningen att man ska stänga in sig när man går över tiden?

Ja i så fall kan jag förstå att folk blir deprimerade och känner att livet är pest och pina dem sista två veckorna.
Har hört många som sagt att "dem sista två veckorna känns längre än dem nio månaderna man är gravid". Jag håller fullständigt med om att det är lite jobbigt för psyket att inte alls ha en aning om när det kan ske, men jag tänker inte stänga in mig för de! Dagarna går ju så mycket snabbare om jag flänger runt lite. Plus att jag mår bättre utav det.

Nu påstår jag inte heller att alla måste flänga runt i slutet eller när man går över tiden, jag har faktiskt förståelse för dem som inte vill eller orkar det.
Jag var ett vrak i början av min graviditet och många är det även i slutet.

Såklart pekas inte någon speciell person ut här, utan vill bara påpeka att det är så många som ska ha en åsikt om det här. Speciellt dem som inte känner mig. (Och då menar jag inte vänners vänner som jag kan hälsa på på stan, utan dem som verkligen inte känner mig. Typ vänners gamla arbetskamrater eller Jockes arbetskamrater)
Att vänner eller bekanta frågar har jag absolut inget emot, ni vet att jag är den som säger ifrån om det skulle bli jobbigt.
Är samtidigt väldigt faschinerad över hur många det är som just bryr sig.

Och tro inte att jag blir arg nu om ni undrar över något eller så. Jag blir väldigt smickrad och glad när ni berömmer mig för min mage eller frågar hur allt känns. Eller ställer frågor om graviditet. Jag pratar väldigt gärna om det!

Herregud, jag låter som en som inte kan bestämma sig över vad den egentligen har för åsikter. Haha! Usch vad tråkigt skrivet det här blev.

Jag ville nog bara få ur mig att den där käringen som tyckte att jag minsann inte skulle åka till Ikea den dagen bebisen var beräknad, och även talade om det högt och tydligt så min pappa fick höra det. Hon kan ju ta sig någonstans.
Lilla tant. Det är väl inte ditt problem om vattnet skulle gå och jag får föda i en Ikea säng. Tänk istället på vilken häftig förlossningsberättelse det skulle bli!
Jag menar.
Det värsta som kan hända när jag är ute och far är ju faktiskt att:

1. Vattnet går och jag får åka hem.
2. Jag får värkar och får åka hem.
3. Något utav det händer och någon får köra hem mig eller Jocke får hämta mig.

Ni ser, jag har allt under kontroll!! ;)